Kraftöverföring för linjära rörelser
För att åstadkomma linjära rörelser inom industriella tillämpningar används hydrauliska, pneumatiska (det vill säga tryckluftsbaserade) eller elektromekaniska system. De hydrauliska eller pneumatiska teknikerna för linjära rörelser utnyttjar vanligen så kallade arbetscylindrar där fluiders tryck omvandlas till mekanisk energi via en kolv och kolvstång eller för pneumatiska tekniker även så kallade bälg- och origacylindrar utan kolvstång. Exempel på elektromekaniska tekniker är när den roterande rörelsen från en motor överförs till en linjär rörelse via skruvar eller kuggstänger eller då elektromagnetisk energi.
Hydrauliska cylindrar
De huvudsakliga komponenterna i en hydraulisk arbetscylinder är ett stålrör med anslutningar till hydrauloljan, en kolv och en kolvstång. Arbetscylindrarna är i regel dubbelverkande genom att oljan kan skjuta kolven i båda riktningarna. Den huvudsakliga fördelen är att det går att uppnå mycket stora krafter med hydrauliska arbetscylindrar medan nackdelarna är att hastigheten i rörelsen är låg och att verkningsgraden genom hela systemet inte blir så hög då först ett tryck måste skapas genom någon typ av motor och pump och att trycket sedan skall omvandlas till den linjära rörelsen. I hydrauliska system uppstår förluster på grund av tryckfall, friktion mellan rörliga delar och läckage (vilket också gäller pneumatiska system).
Elektromekaniska system
I vissa typer av elektromekaniska tekniker för linjära rörelser omvandlas en roterande rörelse från en elmotor till en linjär rörelse. Omvandlingen kan ske via skruvar, kugghjul och kuggstänger eller i en roterande stegmotor. Om utväxlingsförhållandet är stort, som i en skruvöverföring med låg skruvstigning, kan stora krafter åstadkommas med låg linjär hastighet och vice versa. Verkningsgraden blir generellt sett bättre än i pneumatiska och hydrauliska system då omvandlingsstegen blir färre och förlusterna beror till största delen på friktion.
Med så kallade linjära motorer samverkar den elektromagnetiska kraften från den rörliga komponenten direkt med den stationära delen, skenen eller liknande, utan att kraftöverföringen går genom några mekaniska steg. Det kan exempelvis ske genom att permanentmagneter i en skena samverkar med ett magnetfält som skapats elektriskt i en rörlig komponent som löper på skenan. Fördelarna är att de linjära motorerna kan göras mycket snabba och exakta men också att de linjära motorerna får betydligt högre verkningsgrader än andra system för linjära rörelser och det gäller särskilt hydrauliska och de pneumatiska cylindrar. Nackdelen är främst att linjära motorer inte lämpas sig för stora krafter där hydrauliska cylindrar och roterande motorer med utväxling via skruvar är att föredra.
Gejdrar och glidlister
Gejdrar och glidlister är beteckningar för olika typer av maskinelement med parallella styrytor för rätlinjiga rörelser. Beteckningarna används inte enhetligt utan samma komponent kan betecknas gejder i ett sammanhang och glidlist i ett annat men glidytorna på gedrar är ofta av metall medan glidlisters glidytor oftast är av olika plastmaterial. Olika exempel på gejdrar kan därför vara av en typ där en släde går på en skena (gejder) i exempelvis en svarv medan glidlister används för att beteckna de styrande skenorna av plast som skåplådor löper på. Utformningen av lager och profiler på gejdrar och glidlister beror de riktningen och storleken på de laster som skall tas upp.
För gejdrars lagring används ofta stål mot stål eller stål mot gjutjärn, men det kräver också att komponenterna är noggrant bearbetade gällande ytskikt och precision och att smörjningen fungerar tillfredställande. Olika former av plastmaterial blir mer och mer förekommande som glidlager i gejdrar och dessa kallas då för lagerband. Lagerbanden, som ofta limmas på metallytorna, bidrar till att minska friktionen och att göra gejdern mer robust genom att ytorna inte blir lika känsliga för skador eller problem med smörjningen. Vanliga plastmaterial i lagerband är amidplast (nylon), Acetalplast/POM (Polyoximetylen eller Delrin®) och polytetrafluoroeten (PTFE eller Teflon®) samt amidplast med oljetillsats (Oilon®). Oavsett material gäller att en högre ytbelastning högre genererar större friktionsförluster. För att minska friktionen vid hög belastning används också olika former av rullningslager. Dessa kallas rullslider eller rullager.