Axialfläktar, även kallade propellerfläktar, har skovlar i radiell riktning på en roterande axel. Denna typ av fläkt består av ett hjul som roterar i en cylindrisk kapsel och luftflödet strömmar igenom fläkten axiellt. Den utvecklar mindre effekt än radialfläktar, men är bra för att transportera stora luftvolymer mot låg resistans. För att undvika alltför höga ljudnivåer kan radialfläkten endast arbeta under ett ganska begränsat tryckområde, 0,01 – 0,3 kPa. För att nå högre trycknivåer konstrueras ibland axialfläktar med två roterande axialskovelkransar med en mellanliggande fast skovelkrans.

Det finns även axialfläktar som kan nå extremt stora tryckstegringar, exempelvis vissa turbojetmotorer på flygplan. Denna typ av axialfläkt skapar dock mycket höga ljudnivåer.

Axialfläkten kan regleras med hjälp av skovelvinkelreglering. Genom att skovlarna vrids kan flödet regleras med hög verkningsgrad. Eftersom kostnaden för denna typ av installation är hög är denna metod endast aktuell vid stora flöden, cirka 10 – 15 m/s. Axialfläkten kan också regleras med hjälp av spjällreglering och varvtalsreglering.

Verkningsgraden för en axialfläkt kan höjas genom att placera ledskenor efter fläkthjulet. Dessa ledskenor riktar luften bättre och verkningsgraden kan öka från cirka 75 till 85 %.

Ofta är axialfläktar försedda med ledskovla, vilket medför att luften som lämnar fläkten har en roterande rörelse. Denna rotation ger upphov till strömningsförluster i kanalerna. En axialfläkt som inte är försedd med ledskenor bör således ha sitt kanalsystem på sugsidan om möjligt.

Karaktäristiska kurvor för axialfläktar