I en elektriskt ugn omvandlas elenergi till värmeenergi genom:

• att låta en elektrisk ström passera genom det material som ska värmas. Exempel: ljusbågsugn.
• att låta en elektriskt ström passera genom ett motståndselement som sedan överför värmen till materialet som ska värmas genom strålning och konvektion..
• att låta en elektrisk ström passera genom en gas. Exempel: plasmaugn
• påverkan av en elektrisk ström på ett magnetfält så att eddy-strömmar bildas i metallen Exempel: induktionsugn

Elvärmda ugnar har ej några avgaser som ger höga förluster. De är lätta att reglera och har en hög verkningsgrad. Elugnar har dock normalt högre investeringskostnader än bränsleeldade ugnar. Driftkostnaderna kan vara lägre eller högre än bränsleeldade ugnar - förutsättningarna varierar från fall till fall.

De motståndsvärmda ugnarna har motståndselement som ofta hänger ned från taket (utmed väggarna) och är i regel U-formade. Elementen är relativt tåliga då de är uppe i full temperatur, men blir oftast mycket spröda då de har svalnat och man måste därför iakttaga försiktighet vid arbeten inuti en kall elugn. Energin överförs från elementen genom strålning. Eftersom deras placering är utmed väggarna kan det vara svårt att erhålla en helt jämn temperaturprofil. Materialet i mitten kan hamna i "skuggan". I ugnar med lägre temperaturer (värmebehandlingsugnar) kan då fläktar användas för att sätta ugnsgaserna i rörelse. Genom denna rörelse fås ett konvektivt tillskott till värmeöverföringen.

De s k induktionsugnarna har spolar som skapar ett växlande magnetfält genom vilket materialet får passera. Den virvelström som då uppstår i stålet ger en kraftig värmeutveckling inne i materialet och temperaturen stiger.