Friktionen i glidlager är generellt mycket större än i rullningslager eftersom glidfriktionen är mycket större än rullfriktionen. Att smörjningen blir korrekt är därför ännu viktigare för glidlager än för rullningslager. I normala fall skall den del av en axel som arbetar i lagret (tappen) vara av ett betydligt hårdare material än lagerytan, det vill säga lagerfoder eller lagerskålen, i lagerhuset. En vanlig och effektiv smörjmetod för glidlager är när de smörjs med en så kallad oljefilm, vilken förhindrar att tappen får direktkontakt med lagerytan. Gladlagret måste då ha ett visst spel för att tillåta smörjmedlet att komma in. Smörjmedlet antingen sugs eller pressas in mellan lagerytorna via särskilda smörjspår eller smörjfickor. Generellt gäller att en högre ytbelastning genererar högre verkningsgradsförluster.

Som lagermaterial använd både metalliska och icke-metalliska material och vanliga metalliska lagermaterial är gjutjärn, forforbrons och vitmetall (babbits). Vanliga icke-metalliska lagermaterial är plaster som amidplast (nylon), fenolplast (bakelit), Acetalplast/POM (Polyoximetylen eller Delrin®) och polytetrafluoroeten (PTFE eller Teflon®) samt olika keramiska material. Eftersom plastmaterialen har så goda isolerande egenskaper kräver de också ofta vattensmörjning och -kylning för att leda bort friktionsvärmen. Bland både de metalliska och de icke-metalliska lager materialen finns sådana som är självsmörjande. Exempel på självsmörjande lagermaterial är sintrade metall- och grafitpulverblandningar där olja har tillsatts i materialets porer, lagerfoder av metall med PTFE-beläggning, amidplast med oljetillsats (Oilon®), polyeten med molybdendisulfid (Robalon®).

För att kunna hantera kraftöverföring i olika vinklar eller vid snedställning har olika typer av så kallade sfäriska glidlager utvecklats. I dessa är både lagerskålen och lagertappen sfäriskt utformade och lagrets vinkel blir därför självinställande inom vissa gränser.