Ett sätt att minska flamtemperaturen är att introducera en inert i förbränningszonen. Inerten absorberar då värme utan att själv bidra till att värme frigörs. Rökgas innehåller framför allt N₂, CO₂ och H₂O, vilka inte deltar i de exoterma (värmefrigörande) reaktionerna i förbränningsprocessen. Man kan därför betrakta rökgasen som i princip inert i förhållande till förbränningen. Detta gör att flamtemperaturen kan sänkas genom att recirkulera rökgaserna till flamman. Den kylande effekten förstärks dessutom av att en del av CO₂ och H₂O i flamman dissocierar, vilket är en endoterm (värmeförbrukande) process. Hur stor del rökgaser som kan recirkuleras är begränsat av gränserna för brännbarhet. Om koncentrationen av spädande inerter är för stor räcker helt enkelt inte förbränningsvärmen för att hålla hela gasvolymen vid en temperatur som krävs för tändning och stabil förbränning. NO-koncentrationen varierar med luftkvot, recirkulationskvot och blandningens starttemperatur.

Recirkulationen av rökgasen kan till exempel göras genom att man återför rökgaserna via en extern kanal till blandningszonen (se figur).

I moderna brännare används dock istället en förhöjd injektionshastighet för att recirkuleras rökgaserna in i flamman direkt i förbränningsrummet. Recirkulationen leder också till att förbränningen sprids över en större volym och blir mindre synlig (flamlös förbränning).

Att hålla flamtemperaturen under kontroll är speciellt viktigt vid regenerativ förbränning och oxyfuelförbränning då man annars riskerar att få en så hög temperatur i flamman att bildningen av termisk NOx understöds.

Andra metoder att som kan användas för att hålla ner flamtemperaturmaxima är "air staging" och "fuel staging" eller spädning av flamman med vatten eller vattenånga.