Rullkropparna i rullningslager består av kulor eller rullar och kallas därför kullager eller rullager. Den vanligaste typen av rullningslager är det enradiga spårkullagret och det är dessutom vanligt att kullagret är inkapslat med skyddsplåtar eller tätningsbrickor, vilket gör att lagret blir livstidssmort. Eftersom ytan som skall ta upp radiella och axiella krafter relativt sett är mindre i kullager än i rullager används de tidigare oftast i sammanhang där krafterna inte är så stora medan de senare används i sammanhang med stora lagertryck. Friktionen blir däremot större i rullager än i kullager. Båda kullager och rullager kan vara enkel eller flerspåriga beroende på storleken och riktningen på de krafter som skall tas upp. Hylsorna till rullningslager som skall ta upp stora axiella krafter har ofta mer kontaktyta i axiell riktning än motsvarande rullningslager för radiella krafter.

Vissa av dessa kan stort sett endast ta upp axiella krafter och kalla därför axiallager medan vissa andra kan ta upp krafter i både radiell och axiella och kallas vinkelkontaktlager. En annan grupp av rull- och kullager kallas sfäriska och har utvecklats för att klara av snedställningar av axeln. Kulorna och rullarna i dessa lager löper inte i speciella banor utan rör sig mor en sfärisk ytterhylsa.