Skänkugnar används för skänkmetallurgisk behandling av det smälta stålet som kommer från ljusbågsugnen. Med begreppet skänkmetallurgi menas att i ett separat behandlingssteg i specialutrustad skänk eller skänkugn göra färdigställningen av stålet. Typiska färdigställningsoperationerär svavelrening, desoxidation,legering och temperaturinställning.

Ugnen består av en ugnskropp och ett ugnslock.

För ett fullständigt skänkmetallurgikoncept är värmning en nödvändighet. Det vanligaste värmningssättet är att elektrisk energi tillförs med ljusbågselektroder precis som i en ljusbågsugn. Normalt är dock effekten i en skänkugn mindre än en fjärdedel av effekten i en vanlig ljusbågsugn som mer är att likna vid en smältmaskin. Normal temperaturhöjning ligger vid 5ºC per minut. Det är nödvändigt att under värmningen röra om med gas eller induktivt för att undvika överhettning av stålet i överdelen av skänken. Normalt sker inte värmning samtidigt med vakuumbehandling. I ASEA-SKF-processen och dess efterföljare lyfts vid vakuumbehandling elektroderna bort och ett vakuumlock appliceras på skänken.

I RH-anläggningen tillförs värme hos vissa användare genom en förbränning av kol genom tillsatser av syrgas i det gasomrörda benet. I en annan efterbehandlingsprocess som kallas CAS-OB-processen tillförs värme genom att aluminium och syrgas sätts till i stökiometriska mängder för att bilda Al₂O₃. Ur den exoterma processen när aluminium oxideras erhålles nödvändig energi direkt in i stålet. De bildade inneslutningarna skiljs av genom en extra inertgasspolning. I dessa två exempel på värmetillförsel utnyttjas för vad man kallar kemisk energi.

Andra exempel på värmning är elenergi via en plasmabrännare eller elenergi genom motståndsvärmning av toppslaggen.