Stökiometrisk förbränning (Energihandbok)

Med stökiometrisk förbränning avses förbränning där syretillgången exakt motsvarar den mängd som teoretiskt åtgår för att fullständigt förbränna ett bränsle. För ettgenerellt bränsle, innehållande kol, väte och syre, ges stökiometrin av följande formel för syrgasförbränning:

$C_{α} H_{β} O_{γ} + (α + \frac{β}{4} - \frac{γ}{2}) O_{2} \to α C O_{2} + \frac{β}{2} H_{2} O$

och för luftförbränning

$C_{α} H_{β} O_{γ} + (α + \frac{β}{4} - \frac{γ}{2}) (O_{2} + 3.76 \cdot N_{2}) \to α C O_{2} + \frac{β}{2} H_{2} O + (α + \frac{β}{4} - \frac{γ}{2}) (3.76 \cdot N_{2})$

Den mängd syre eller luft som åtgår för att stökiometriskt förbränna ett bränsle kallas teoretiskt eller stökiometriskt syre/luftbehov.

Med understökiometrisk respektive överstökiometrisk förbränning avses förbränning där syremängden understiger respektive överstiger det teoretiska luftbehovet. Detta innebär att det antingen kommer att finnas ofullständigt förbränt bränsle eller syre i rökgasen. Hur stort syre över- eller underskottet brukar anges med hjälp av begreppet luft/syrekvot.