Förhöjd injektionshastighet i industriella brännare används för att hålla NOx-utsläppen nere. Genom att öka injektionshastigheten och därmed inducera en recirkulation av rökgaserna till flamman, sänks temperaturen på flamman och temperaturprofilen utjämnas samtidigt som uppehållstiden i flamtemperaturmaxima begränsas. Förbränningsförloppet blir då mindre intensivt och sprids ut över en större volym. Bildningen av såväl termisk- som prompt-NOx minskar. Det extrema fallet är s k "flamlös" oxidation där flamman har fått karaktären av en ”volym” med diffus förbränning. Vid flamlös förbränning existerar ingen egentlig flamhållning eller flamrot i traditionell betydelse. En sådan flamma kräver tändning via het luft eller via heta avgaser och ugnsväggar och bildar avsevärt mindre NOx än traditionella flammor. Tekniken kan appliceras på både olja och gasformiga bränslen samt på regenerativ förbränning och oxyfuel förbränning. Genom att skapa en zon med hög bränslekoncentration i flamman kan man underlätta för kemiskt bundet kväve i bränslet att bilda N₂ med en sänkning av NOx som följd.

Konventionell oxyfuel	Flamlös oxyfuel
Figur 1 Konventionell och flamlös oxyfuelförbränning