Fläktar skapar strömning hos gasformiga medium och används för många olika ändamål. De är vanligt förekommande i ventilationssystem, vid kylning av lokaler och processer, samt vid transport av rökgaser och processgaser. Fläktar används också i eldstäder för tillförsel av luft och utsugning av förbränningsgaser och i samband med smältprocesser.

En fläkt utgörs som regel av ett roterande skovelhjul som drivs med hjälp av en elmotor. Genom att rotera skovelhjulet uppstår tryckskillnader mellan skovelns både sidor, vilket sätter i gång en strömning. Beroende på fläktens utformning skapas olika tryck och luftflöden. En fläkt skall dimensioneras så att den kan ge en tryckökning som motsvarar summan av tryckfallen i systemets komponenter. Beroende på användningsområde krävs olika tryckstegringar.

Som regel skiljer man på tre olika typer av fläktar beroende på gasens strömningsriktning genom fläkthjulet, nämligen radialfläktar, axialfläktar och tvärströmsfläktar.

De största effektiviseringspotentialerna inom industrin finns oftast i hjälpsystemen. Totalt står ofta pumpar och fläktar för mellan 50 och 70 % av den totala elenergin och dessa drivs ofta med stor ineffektivitet. Uppskattningsvis använder den svenska industrin 7 TWh el per år för att driva fläktmotorer. Genom att ha ett väl dimensionerat fläktsystem med höga verkningsgrader och bra reglering kan man påverka energibehovet.