Ett bränsles tändtemperatur är den minimitemperatur vid vilken den genom förbränning bildade värmemängden är större än den avgivna. Tändtemperaturen skiljer sig mellan olika bränslen och beror även på bränslets fukthalt, omgivningstemperaturen, lufthastigheten, trycket och värmetransporten genom strålning.

Tendtemperaturen är den lägsta temperatur vid vilken en stabil förbränning kan starta spontant. Eftersom tändning förutom av temperatur beror på en rad faktorer som till exempel tryck och tillgänglighet (koncentration och blandning) av de inblandade reaktanterna (bränsle och oxidationsmedel) definieras självantändningstemperaturen för bestämda förutsättningar.

För ett vätskeformigt bränsle definieras självantändningstemperaturen som den lägsta temperatur vid vilken bränslet spontant antänder (det vill säga utan närvaro av gnista eller flamma)  i en standardbehållare vid atmosfärstryck (101300 Pa).

För fasta bränslen är det svårt att på ett bra sätt definiera självandtändningstemperaturen på grund av svårigheten att identifiera ett lämpligt standardtillstånd. Ytterligare faktorer som partikelstorlek och flödesförhållanden påverkar nämligen tändningen. Hur som helst brukar man ange självantändningstemperaturer också för fasta bränslen, men det finns all anledning att vara försiktig med att utsätta fasta bränslen för höga temperaturer även under tändtemperaturen.

En tabell med tändtemperaturer för några vanliga bränslen hittar Du här.