Förbränningsverkningsgraden, , är kvoten mellan den värmemängd som omvandlas till fysisk värme i förbränningsgaserna och den värmemängd som tillförts i form av effektivt värmevärde i bränslet. Den är alltså ett mått på hur effektivt bränslets kemiska energi har omvandlats till värme och säger därmed ingenting om hur effektiv värmen sedan används (för detta syfte kan istället andra definitioner på verkningsgrad användas, se till exempel verkningsgrader för ugnar).

Förbränningsverkningsgraden påverkas av

• Andelen oförbrända gaser, främst CO och H₂, i rökgaserna. 
• Andelen oförbränt eller delvis oförbränt bränsle i t.ex. sot och aska. 

Oförbrända gaser uppstår vid förbränning med syrebrist. Förbränningsverkningsgraden för flytande och gasformiga uppgår till 99 % eller mer. För koleldning på rost uppgår motsvarande verkningsgard till knappt 95 %. För kolpulvereldning ät verkningsgraden mellan 95 och 99 %.

Förbränningens verkningsgrad kan beräknas förutsatt att man känner har en detaljerad massbalans över förbränningen till sitt förfogande, eller åtminstone hygglig uppskattning av denna.