Viskositet

Viskositeten, en vätskas inre friktion, är av stor betydelse för friktionsförlusterna i ett rörsystem. Ju högre viskositet, ju högre effekt krävs för att upprätthålla ett flöde. Vid pumpning av vätskor med mycket hög viskositet bör en förträngningspumpanvändas.

För en del vätskor, så kallade newtonska vätskor, är viskositeten stabil. Andra vätskor påverkas av vätskans strömningshastighet. Vätskor vars viskositet ökar med ökad hastighet kallas dilatanta vätskor, och vätskor vars viskositet minskar med ökad hastighet kallas tixotropa vätskor. Vätskorna viskositet kan också variera med temperaturen.

  • Dilatanta vätskor: kalk, cement, m.m.
  • Newtonska vätskor: vatten, oljor, svartlut, m.m.
  • Tixotropa vätskor: målarfärg, fett, såpa, m.m.

Det finns två vanliga enheter för viskositet, nämligen dynamisk viskositet, η, och kinematisk viskositet. ν.Den kinematiska viskositeten beräknas ur den dynamiska viskositeten enligt följande ekvation:

ν = η/ densiteten.

Den dynamiska viskositeten mäts i enheten Centipoisem, cP (mPas) och den kinematiska viskositeten i Centistoke, cSt (mm2/s)

Densitet

Densiteten anger massan per volym för ett ämne och har SI-enheten kg/m3. Även densiteten har en stor betydelse vid betydelse vid pumpning. Pumpens effektbehov är proportionellt mot vätskans densitet. det vill säga vid ökad vätskedensitet krävs ökad effekt för att bibehålla samma kapacitet.