Eftersom formbetingade växlar utnyttjar geometrisk form för effektöverföringen blir transmissionens utväxling mycket exakt. En annan benämning för formbetvingade växlar är växlar med positiv effektöverföring. Tre grupper av formbetvingade växlar är kuggväxlar, kedjeväxlar och kuggremsväxlar. Kuggväxlar arbetar med direkt kontakt medan kedjeväxlar och kuggremsväxlar arbetar med indirekt kontakt och har därför ofta större likheter med friktionsväxlarna.

Kedjeväxlar har ungefär samma överföringsförluster som remväxlar men kedjor håller i allmänhet bättre än remmar. Kedjor kräver emellertid smörjning, bullrar mer och är dessutom svängningsbenägna i drift. I förhållande till remväxlar används kedjeväxlar oftare då lasterna är höga men varvtalen relativt låga. Kuggremsväxlar kombinerar några av remväxlars egenskaper med kedjeväxlarnas genom att de ger exakt utväxling och inte behöver någon hög förspänning men ändå ger tyst drift, smörjfrihet och lämpas sig för höga varvtal. Kuggremmar är vanligtvis gjorda i plastmaterial med väv eller stållinor som armering.

Kuggväxlar med olika egenskaper finns för en rad användningsområden. Den bästa verkningsgraden erhålls med cylindriska kugghjul med rakskurna kuggar då anliggningen blir rullande istället för glidande, vilket reducerar friktionsförlusterna men dessa fungerar bara då de in- och utgående axlarna är parallella. Överslagsmässigt genererar varje kuggsteg i växlar eller växellådor förluster motsvarande 1-2 % i verkningsgrad. Materialen i kugghjul är oftast stål, gjutjärn eller olika former av legeringar men kugghjul i plastmaterial som polyuretan och amidplast (nylon) förekommer också när lasterna är lägre. Alla kuggväxlar i metall behöver någon typ av smörjning.

Rakskurna kuggar är också slamrigare än snedskurna eller böjda kuggar. En speciell variant av växel med rakskurna kuggar är den så kallade planetväxeln som består av ett inre kugghjul som är förbundet med en yttre kuggkrans via tre eller fyra mellanliggande planetkugghjul. En planetväxel ger olika möjlig­heter till utväxling och rotationsriktningar och de är dessutom kompakta. De in- och utgående axlarna måste dock vara i linje (koaxiala).

När de in- och utgående axlarna ska vara i vinkel till varandra finns ett antal varianter på växlar, bland annat koniska kuggväxlar och snäckväxlar. Att axlarna är i vinkel är en fördel vid exempelvis tranportband då motorer inte behöver sticka rakt ut från transportbandet som vid växlar med rakskurna cylindriska kuggväxlar. De koniska kuggväxlarna används ofta då utväxlingsförhållandet är litet medan snäckväxlarna används dä utväxlingsförhållandet är stort. Små växlar har generellt sett sämre verkningsgrader än stora och ett stort utväxlingsförhållande påverkar dessutom verkningsgraden negativt, vilket särskilt gäller snäckväxlar. Mindre snäckväxlar kan därför ha verkningsgrader på så lågt som 70 % men snäckväxlarnas fördelar är att de är tystare och tål större momentana överlaster än växlar med rakskurna kugghjul. Stora snäckväxlar kan ändå ha en verkningsgrad på upp emot 97 % om inte utväxlingsförhållandet är alltför stort.

Kuggstångsväxlar är en speciell variant av kuggväxlar eftersom de omvandlar en axels roterande rörelse till en rätlinjig rörelse. De ingående komponenterna är ett vid axeln fäst kugghjul och en stång med kuggar (kuggstång). Linjära rörelser kan också åstadkommas med en roterande skruv mot en kuggstång.