Det är vanligt att behovet på tryck eller flöden i hjälpsystemen ändras över tid. Ofta kan dessa nya behov mötas genom att exempelvis justera motorns effekt med hjälp av en frekvensomriktare. Emellertid kan dessa till synes små justering leda till att systemets verkningsgrad minskas dramatiskt. Frekvensomriktare kan vara mycket bra i pump- och fläktsystem med låga statiska tryck, men mycket dåliga i system med höga statiska tryck. Således är en frekvensomriktare inte automatiskt en garanti för energieffektiv drift. I bilden nedan finns en illustration av hur frekvensomriktare kan minska verkningsgraden i system med högt statiskt tryck.

Ett exempel på detta är att man vid ett tillfälle köpte in ny utrustning, vilken krävde ett bars högre tryck på kylvattnet än vad den redan befintliga utrustningen krävde. Detta ordnade man genom att en frekvensomriktare ökade eleffekten från 400 kW till 500 kW, vilket i sin tur ökade tryckat på kylvattnet i hela systemet från 4 till 5 bar. Det egentliga hydrauliska effektbehovet för den nya utrustningen var 5 kW, medan den verkliga effektökningen var 100 kW. Således var systemverkningsgraden för kylning av den nya utrustningen endast 5%.

Om man i stället valt att ändra i systemet så att endast den nya utrustningen får ett bars högre tryck så hade en betydligt högre systemverkningsgrad kunnat uppnås. Genom att installera en pump kopplad till kylvattnet till den nya utrustningen blir den verkliga effektökningen på grund av pumpen 7 kW, medan det hydrailiska effektbehovet är 5 kW. Således uppgår systemverkningsgraden till 70%.