Tryckmätare omvandlar trycket till en avläsbar storhet på platsen där trycket mäts. Exempel på sådana mätare är manometrar och U-rör.

Tryckgivare omvandlar trycket till en signal som överförs till ett centralt övervakningsställe eller en regulator.

Det finns tryckgivare från mycket låga tryck ca 10 mm vattenpelare (eldstadstryck) till över hundra bar, 10 MPa, (högtryckspannor).

Det finns tre typer av givare beroende på vad man vill mäta.

• Tryck över atmosfärstryck GP (Gauge Pressure).
• Absoluttryck AP (Absolute Pressure).
• Tryckdifferens (skillnaden mellan två tryck) DP (Differential Pressure).

En tryckgivare består av två delar; Mäthus och omvandlare.

Mäthuset består av:

• Skiljemembran; avskiljer mätmedium från själva mätdelen.
• Mätdel; omvandlar trycket till annan fysisk storhet som kan omvandlas till en fysisk signal av omvandlaren.
• Anslutningar med silar.
• Fyllning; mäthuset är fyllt med en vätska för dämpning.

Omvandlaren består (i moderna givare) av någon form av elektronikenhet som t ex omvandlar en resistans eller kapacitans till 4-20 mA eller fältbuss.

I äldre givare är det oftast en rörelse som omvandlas till antingen elektrisk signal eller pneumatisk signal.

För att anpassa givaren till processen kan bl a följande storheter ställas in:

• Lägsta mätvärde LRV.
• Högsta mätvärde URV.
• Dämpning .

Dessa individspecificerade inställningar görs på moderna givare via handterminal (dosa) eller dator.

På moderna givare kan betydligt fler storheter ställas in.

Följande ska beaktas vid specifikation av givare:

• Lägsta mätvärdesgräns LRL.
• Högsta mätvärdesgräns URL.
• Minsta mätområde.
• Material i skiljemembran, packningar, fyllning, skruvar, typ av anslutningsdel på mäthuset (manifold).

Tryckgivare ansluts direkt till mätuttaget så att inga luftfickor skapas eller med urluftningsblock.

Tryckdifferensgivare ansluts med tre- eller femventilsblock för att säkerställa urluftning, nollställning och tryckreducering vid demontering.