Beroende på funktionen och placeringen av den reglerkrets man jobbar med i förhållande till andra reglerkretsar vill man att den ska ha en speciell reglerkarakterstik. Med reglerkarakterstik menas hur regulatorn ska tillåtas arbeta. Hur snabb ska den vara, hur mycket får utsignalen ändras mm.

Det finns därför olika uttryck för att beskriva den reglerkarakteristik som önskas för en specifik reglerkrets. Man skiljer på om karakteristiken ska gälla vid belastningsändringar eller börvärdesändringar. Det som också kallas för regulatorproblemet respektive servoproblemet.

Minimiareakarakterstik innebär att man optimerar för att få så små avvikelser på ärvärdet som möjligt. Minimistörningskarakteristik innebär att man optimerar för att få så små utsignalsändringar som möjligt.

Minimiareakarakterstik är det bästa valet ur ekonomisk och energisynpunkt. Det som kan hindra oss från att använda denna karakteristik är att reglerkretsen kan störa andra närliggande kretsar. Vi tvingas då göra regulatorn långsammare för att få mindre ändringar i regulatorns utsignal som ger upphov till flödesändringar. Det blir dock större avvikelser för ärvärdet som ger upphov till en större energiförbrukning, större förbrukning av kemikalier, större kvalitetsvariationer mm.

Vid börvärdesändringar används uttrycket overshoot. Tillåts overshoot och i så fall hur stort får det vara. I ungnar som styr efter ett börvärdesprogram kan det vara mycket viktigt att temperaturen aldrig tillåts gå över börvärdet, då det kan ge upphov till sprickbildningar mm.

För att få rätt reglerkarakteristik ska reglerkretsen parameteroptimeras.