Vid planering av en produktion ska de olika kvalitetsstorheterna som bestämmer slutprodukten bestämmas.

Det finns två helt olika sätt att mäta:

1.  Mätning på den färdiga produkten (off line)

Fördel:     Går oftast att mäta storheter som direkt motsvarar uppställda produktkrav och produktkvalitéer.

Nackdel:  Mätningen kan inte direkt användas för att påverka den färdiga produkten i produktionskedjan. Den kan endast användas för att justera efterföljande tillverkning (produktion).

2.  Mätning i produktionen (on line)

Fördel:     Kan direkt användas för att påverka produktionskedjan och produktresultatet.

Nackdel:  Svårt att direkt mäta uppställda produktdata och produktkavlitéer. Man är nästan alltid hänvisad till indirekta mätningar. De indirekta mätparametrarna ligger längre från de mätparametrar som bestämmer produktkvalitén än vid mätning på den färdiga produkten.

Oftast måste båda mätsätten användas då de kompletterar varandra. Hur de olika parametrar ska mätas är i hög grad beroende av produkten och hur produktionskedjan och processen ser ut. Först och främst måste processen utformas så att mätparametrarna är åtkomliga och går att mäta. Det är sällan det går att hitta en metod som bara mäter det man vill utan också mäter andra icke önskvärda parametrar.

Placering av mättag

Det är viktigt att givaren placeras så att den verkligen mäter det vi vill mäta och att den mäter tidsaktuellt värde och inte historiska värden. Vid temperaturmätning är det viktigt att man mäter i processmediet på det ställe där man vill ha en viss reaktion. Givaren måste dessutom installeras så att mätvärdet är tidsaktuellt och inte beroende av konvektion eller ledningsförmåga samt inte utsätts för strålningsvärme.

För att mätuttagen ska bli rätt placerade är det viktigt med samordning mellan instrument- och processkonstruktörer. Det är också viktigt att man definierar mätpunkten noggrant i kravställningen för processen.