Värmevärde

Värmevärdet på ett bränsle anger hur mycket värmeenergi som potentiellt finns tillgängligt i bränslet. Man skiljer på högt (kalorimetriskt) värmevärde och lågt värmevärde. 
 

Högre värmevärde (HHV):

När man mäter värmevärdet hos ett bränsle gör man detta i en kalorimeter, det vill säga ett termostaterat bad med värmemätning. I kalorimetern kondenserar den bildade vattenångan ut och avger sitt kondenseringsvärme. Det uppmätta värmevärdet kallas kalorimetriskt eller högre värmevärde (HHV = higher heating value). Det högre värmevärdet anger hur mycket energi som kan frigöras som värme vid förbränning av ett bränsle under förutsättning att vattenånga kondenseras. 
 

Lägre värmevärde (LHV):

Om man från det högre värmevärdet subtraherar ångbildningsvärmen för vatten vid 25 °C får man det lägre värmevärdet (LHV = Lower heating value). Detta värde anger hur mycket energi som kan frigöras som värme vid förbränning av ett bränsle utan att vattenångan kondenseras. 
 

Skillnaden i värdet mellan HHV och LHV:

Skillnaden i värdet mellan HHV och LHV för förbränning av generellt kolväte enligt reaktionsformeln

 
 


beräknas så här:


Molär räknebas, J/mol

 

Genom att kondensera ångan i avgaserna kan man utvinna värmeenergin. Detta kallas rökgaskondensering. Den energi som kan utvinnas genom att kondensera ut vattnet i rökgaserna ökar med ökande väteinnehåll i bränslet.


Molär räknebas J/mol bränsle

 
 

Genom rökgaskondensering kan man också ta vara på energin hos det vatten som förekommer som fuktighet hos bränsle eller oxidant (luft eller syre). Om fuktigheten föreligger som vatten (inte ånga) handlar det emellertid om att återta värmeenergi som i förbränningen åtgått för att förånga vattnet.